Sist ut ur JM korridoren. Undra om min framtid kommer att se ut så. Jag har börjat tvivla på min framtid. Tänk om jag inte kommer att trivas alls i journalist yrket, och kommer att ändra mig helt totalt och sen bli olycklig i allafall. Jag vet inte hur jag ska göra. Inget känns säkert längre. Jag vill bara att allt ska bli bra. Jag är en flummig person fast i en osäker kropp, med en perfektionists psyke. Det är hemskt. Vad ska man göra. hur kommer man kunna fixa sitt liv? Något säger till mig hela tiden att du inte får göra fel, men något annat säger att det snart kommer hända. Jag är rädd för framtiden.

Nog med klag. Eller här kanske kommer mer. Jag och jenny kom fram till något idag, och jag tror inte att det är någon bra ide att nämna det här. Men låt oss säga att jag och jenny är missnöjda med nått, eller några. Jag hoppas verkligen allt blir bättre. Jag och jenny är asroliga tilsammans. Jag hoppas verkligen att alla har en sådan bra kompis, som är så lik en själv, men endå olik. Vi har varit kompisar jätte länge och har alltid så rolig tillsammans.

Så jag hoppas allt ordrar sig och att det löser sig.