Krönika: Norrmalmstorg är min!!!

Sjuklingen är i skolan. Whoo...nä.
Va tvungen att komma pågrund av spanska prov och krönikan som måste bli klar.
Jag gillar verkligen inte min krönika men jag lägger upp den i alla fall.
_____________________________________________________________________

NORRMALMSTORG ÄR MIN!!!
Spel av alla sorter simulerar mitt tävlingssinne. Inser jag att en vinst inte ligger i närheten för mig "råkar" jag stöta till bordet så alla hus välter på monopolbrädet, eller "råkar" tappa bort tärningen i fia med knuff. Något av de nyaste är Wii konsolen där man kan köpa till spel så som fitness, dansmatta och Mario kart. Självklart vill jag briljera och visa mina rekord som jag satt på dansmattan för min kompis. Jag har ju övat i veckor. På bara några minuter slog hon många av mina rekord och det fanns då inget jag kunde göra åt det. Tv-spel kom naturligt för henne. Själv satt jag butter i soffan och vägrade spela mer.

Världen utvecklas och vi uppfattar att det är viktigt att känna sig som en vinnare. Ingen vill ju vara en förlorare eller känna sig misslyckad. Förr var spel och tävlingar bara ett tidsfördriv och ett lärorikt sätt att stimulera intellektet hos barn. Nu är nästan allt en tävling, medvetet och omedvetet. Alla har ett tävlingsmonster som älskar att glänsa.

Att vara tävlingsinriktad kan ses som en positiv sak när det leder till något bra. Men i de flesta fall blir man bara besviken. Jag tror att tävlingar som engagerar en hel del människor, så som melodifestivalen och sportevenemang blir inte ett lika stort nedslag som när man tävlar ensam. Förlorar vi ett OS guld blir det ett plattfall för hela Sverige, alltså många mer än sig själv. Men tävlar jag mot mina kompisar och kommer sist drar det ner endast mig och jag är ensam om mitt förlorande. OS guldet förlorade vi i alla fall tillsammans.

Melodifestivalen är ett bra exempel på en tävling där varje år, Sveriges tävlingsanda går upp i höga förväntningar. Vi kommer nästan varje gång med en bra, massproducerad poplåt, enligt mig, och vi hoppas på en top placering i Eurovision song contest. Men sen fortsätter mönstret år för år och våra tävlingsinriktade, svenska nyllen får gå hem med en artonde placering. I sommar OS 2008 förväntade sig många guld. Tyvärr fick svenskarna som åkt till Peking komma hem senare med svansen mellan benen och tvätta bort den blågula flaggan från ansiktet. Är man en idrottsstjärna ska man representera ett helt land och göra allt för att visa upp ansiktet, alltså det bästa av landet. Om man tyvärr skulle råka visa upp baksidan blir det en stor besvikelse för både stjärnan och hela landet. Snacka om ett förstört självförtroende.

Har man en vinnarskalle borde man läsa en novell från boken "Det är aldrig kört" Berättelsen handlar om en pojke som har en annan syn på tävlingar. Varje gång han kom tvåa sa han alltid "Jag vann efter dig" Det är något jag försöker sträva efter, att alltid se positivt på tävlingar och inte se det som jordens undergång. Blir man sur när man förlorar vill ingen spela med en längre. Då är det ju bättre att förlora än att inte få vara med från början.

Kommentarer
Postat av: sarah

Jag tycker din e jättebraa! :D den e kul och rubriken e klockren ;) <3

2009-03-26 @ 17:18:43
URL: http://sarahellmin.blogg.se/
Postat av: sarah

Jag tycker din e jättebraa! :D den e kul och rubriken e klockren ;) <3

2009-03-27 @ 08:17:52
URL: http://sarahellmin.blogg.se/
Postat av: Anna

Bra krönika caroline. Gillar din header förresten!!

2009-03-30 @ 20:15:29
URL: http://otroligtochtrivialt.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0